torsdag 31 mars 2011

Om att leta efter en lägenhet. (tionde dagen)

Jaha. Nu finns det två intressanta objekt ute. Tvåor. En är precis som tvåan jag ville ha dag nummer två, samma hus och så men två våningar högre upp. Kanske makalös utsikt, hoppas jag som vill övertyga Moses. Den andra tvåan ligger alldeles vid ån i ett bostadsområde vi har kollat på förut. De lägenheterna vi såg var lite, jag vet inte, men inte riktigt trevliga. Inte helt genomtänkta och för dyra. Det här är en annan typ av lägenhet, dvs annan planlösning. Den är mindre (58 kvadrat) och billigare(!) och den har ingen balkong. Det är förstås ett stort minus. Men jag är på ändå. Gillar planlösningen skarpt, alla rummen ligger liksom på rad, kök, vardagsrum, sovrum. Centralt. Ska lobba lite för den ikväll. Sista anmälningsdatum sjunde april.

Men vad är "sanning" egentligen?

Vår termometer väderstation har "känns som"- siffror. Just nu säger den att det är 9.7 grader ute men att det känns som 5.8. Jag förstår inte riktigt det där. Jag trodde att hela idén med en termometer var att den skulle känna temperaturen och sedan berätta om den. Men den här. Alltså den känner att det är 9.7 grader men att det känns som 5.8. Men om den med sina termometer känselspröt känner att känns som 5.8, varför säger den då inte att det är 5.8?

Varför är det 9.7 och inte 5.8?

Förresten, varför är det inte bara sjukt shorts och linnevarmt och grönt gräs och filt och mjukglass?

måndag 28 mars 2011

Om att leta efter en lägenhet. (sjunde dagen)

Inget nytt på flyttfronten. Vi är fortfarande oense om tvåan från dag två. Speciellt sedan vi kollat in huset via hitta.se och konstaterat att balkongen ligger jobbigt nära ett annat hus. Det gör inte så mycket, tycker jag, men Moses är mer kräsen. Jag är kräsen jag med, men mer ivrig, nu får det hända något, tänker jag.

söndag 27 mars 2011

Lite om hur vi hade det i fredags.

I fredags var det ju som ni vet Våffeldagen! Både Moses och jag var hemma hela dagen och åt naturlich våfflor. Till lunch. Langos-våfflor med ost och lök och räkor på. Lite så här såg det ut:

våfflor 1våfflor 3moses äter våfflor 2våfflor2

lördag 26 mars 2011

Men titta här då!

Surfade runt och hamnade i den här web-shoppen. Bland annat hittade jag där dessa: Tygnäsdukar. Fint som dukar tänker jag och är lite sugen på att beställa.

torsdag 24 mars 2011

Om att jag var en bra barnvakt på 90-talet.

Jo, blev himla glad igår när Madde ringde och frågade om det fanns någon möjlighet att jag/vi kunde barnvakta deras coola unge L när de ska på barnfritt bröllop i våra trakter framåt våren.
"Jag är skitbra barnvakt" sa jag. Nu ba, funderar lite: har jag verkligen vaktat något barn under det senaste decenniet? (öh ja det har jag - var ju au pair typ 2002-2003!!!).

Är mycket peppad över detta eventuella barnvakteri  iallafall. Beskrev för Moses igår hur vi kunde: "ge honom mat" "gå ut med honom" "leka i lekparken på gården" "läsa sagor". 
Moses har aldrig varit barnvakt. "Asså man typ leker med dom" beskrev jag, så han skulle veta att jag har skills.
Moses tycker vi ska ta honom till McDonalds. Jag tycker vi ska leka med kottedjur i skogsbrynet.

Om en seglats.

I juli 1950 är de här damerna ute och seglar. Wallace Kirkland följer med och fotar. Från LIFE:s bildarkiv.

Sex damer, men sju par skor?
Visst är dom tjusiga?
och glada!
Lite skiftningar i vädret...
Det är aldrig fel med läppstift, tydligen. Själv gillar jag scarfsen.

Om att leta efter en lägenhet. (fjärde dagen)


Igår kom det två treor. Centralt. Det tredje rummet är litet, ett "arbetsrum", och det är precis vad vi ska ha det till. De ligger på samma ställe och ser nästan likadana ut, det enda som skiljer är att den ena har balkongen från vardagsrummet och den andra från sovrummet. Vi gillar vardagsrummet, vad är grejen med balkong från sovrummet egentligen?

Jag tycker dock att hyran är på tok för dyr. 2000:- mer än tvåan som jag nämnt förut. Det blir 500:- i veckan. Moses tycker det är värt. Han vill ha arbetsrum. Jag tänker: det kommer ändå att bli skrotrum. En ursäkt för att inte organisera resten av lägenheten. Jag vill organisera. Och ge grejer till Myrorna. Men mest tänker jag att det blir dyrt. 500:- i veckan. Det är ju en kaninlampa i veckan. Nästan.

Hursom tror jag inte att vi ha nog med ködagar. Och efter att ha legat bra till på tvåan ligger vi plötsligt på sjätte plats idag.

Idag: inga nya objekt i de aktuella områdena.

Vi har oranga väggar i vårt sovrum nu. Vi måste få flytta. Det är akut.

onsdag 23 mars 2011

Om att jag var skitgrinig i morse och sedan läste det här:

Niotillfem Sandra skriver sött om sin kille: 
"Och sedan måste man också respektera sin pojkvän. Han är inget syskon som du kan störa dig på och beordra göra saker. Han är ju världens finaste person och sådana ska man behandla så himla väl. I mitt förra (och första) förhållande bråkade vi jämt jämt jämt. Och det var just för att vi inte bara tänkte efter. Tänkte efter på att den här personen är ju världens viktigaste. Sådana ska man vara så himla snälla mot. Och är man snäll mot någon blir de snälla tillbaka, som magi."
Sandra skriver också:
"Mat är en bra grej för att få vardagen att kännas trevlig. Äta en trevlig frukost, gå ut och äta lunch och att laga en riktig middag när man kommer hem. Att titta på filmer istället för att slötitta på tv är också fint. Samt att ha på sig sina favoritkläder en vanlig grå måndag."
Och nu ska Moses och jag ut och äta lunch. Och köpa rött nagellack.

tisdag 22 mars 2011

Om rött nagellack.

Tycker att det är så himla fint med rött nagellack och blå ränder. Kolla. Mitt är dessvärre slut.

Om att leta efter en lägenhet. (andra dagen)

Idag har det kommit ut en tvåa, 58 kvadratmeter. Fjärde våningen, balkong mot norr. Väldigt ny och jag tror skitfin. Parkett och öppen planlösning, inte allt för dyr. Kruxet är väl läget. Jag vet att Moses inte är stormförtjust i området, det byggs mycket där och ligger nära vad som känns industriområde, längre från stationen än vi bor nu, men inte mycket längre till centrum. Nära järnvägen. Nära till fina naturområden. *tänker löparslinga*.

Jag tror vi har stora möjligheter att få den också, vi ligger bra till i kön än så länge.

Hur illa är det egentligen att ha balkong mot norr? Bort från stan dessutom, han vill helst se tornen, sambon. Jag tänker att allt är bättre än den flagnande tvättstugan vi blickar ut över nu.

Franskt.

Jag har hittat den här bloggen. Vad den handlar om har jag alls ingen aning om men det är väldigt franskt. Vackra bilder, fina rum och kläder och en hel massa småbarn. För den som vill bli lite inspirerad.

måndag 21 mars 2011

Om bandy.

bandy b
bandya

I söndags var vi på bandy. Bandyfinal. Jag har nämligen blivit en sån där töntig tjej som följer med min kille på hans intressen. Men bara om man får fika, och det får man.
Jag hade sett en bandymatch förut i mitt liv. Jag såg aldrig bollen under första halvtimmen, sen lärde jag mig, nästan. Då jag nu har sett två bandymatcher och därmed är lite erfaren har jag nu listat de tre bästa sakerna med bandy:

3. dom har små roliga sargar som flyger iväg när dom åker in i dom.
2. målvakten har en liten korg på målet vari han förvarar bollar. Ifall han skulle behöva. Lite som en rollatorkorg.
1. När det blir hörna, (fniss), och ba "hur många bandyspelare ryms i ett bandymål?"

Om när folk försöker muntra upp en.

Jo, ni vet hur det är när man tillexempel inte har ett jobb. Då vill alla man känner peppa en och liksom försäkra en om att man kommer att få ett jobb. Och då gör dom det genom att berätta om andra som har fått jobb. För att visa att det är möjligt liksom. "Åh, min granne var arbetslös, men nu har hon värsta bästa jobbet, bara pang så där fick hon ett jobb, det gick skitsnabbt" "Oooh, det händer när man minst anar det".

Okej. Det enda som man utan jobb får ut av den här konversationen är: Alla andra får jobb - utom jag.

Samma sak gäller förövrigt pojkvän/flickvän. När man är singel. Alla säger "du träffar snart nån, det går så fort när man minst anar det". Och allt man hör ba: Alla andra träffar nån, när de minst anar det (de har inte ens ansträngt sig!!!)

Ville bara säga.

Antar förövrigt att det är likadant med sånna som försöker skaffa barn, alla andra ba: Vi blev gravida, bara poff! Rörde knappt varandra! Och allt man hör: alla andra är döfertila, utom vi.

Om att leta efter en lägenhet. (första dagen)

Vi letar efter en ny lägenhet (hyres). Vi börjar idag. Helst ska det vara en tvåa eller trea med balkong nära stationen. Moses vill ha fin utsikt, jag vill ha vita väggar och låg hyra. Just nu kollar vi på en etta. Den är nästan lika stor som tvåan vi har nu, nu har vi två ganska stora rum och kokvrå, i den här lägenheten finns det ett riktigt kök, med plats för matbord och så, det finns en klädkammare och en ganska stor hall och så ett stort rum. Det är centralt, det är billigt och den har balkong. Men hur ska man bo i en etta? Jag vägrar sovloft.

Jag tänker att vi skulle få ha ännu mindre saker framme, och då har vi ändå nu ett vindsförråd fyllt med grejer, jag hade ju också en tvåa innan jag flyttade in här. Å andra sidan så använder vi inte alla saker vi har.

Ytterligare en sak som bekymrar mig med den här lägenheten är att det i princip inte finns en enda dörr. Badrumsdörr, ytterdörr och klädkammardörr (plus, jag hoppas, balkongdörr). Inte för att vi någonsin stänger dörrarna nu, men man kanske vill ha möjligheten. Liksom.

Kommentera gärna.

Förresten, det finns badkar också, vi vill ha badkar.

fredag 18 mars 2011

*postar bilder på fina strumpbyxor*


Jag har inte tagit de här bilderna, jag har hittat dem här:
1, 2 ,3 

ps. nu är jag på jobbet, det här inlägget är förhandsprogammerat. ds.

torsdag 17 mars 2011

Om en skridskotur.

Under rubriken "blind date party" i LIFEs bildarkiv finns det här skridskoåkande paret. Bilderna är tagna i januari 1944 av Wallace Kirkland.

onsdag 16 mars 2011

Ungefär så här.

Jag söker jobb. Mitt mål med jobbsökandet är att jag ska få ett jobb. Ungefär så. Men jag har en målbild också. De allra flesta jobb jag söker ligger nämligen i Stockholm. Och jag vet ju att man egentligen inte vill pendla till Stockholm. För det tar lång tid och SJ är inte att lite på. Och det kostar pengar. Men ändå. Jag tänker mig att jag har ett jobb i Stockholm. Jag ska ha en snygg axelrems-väska i läder, brun, och i den ska jag ha ett sånt där smalt White lines block i det ska jag skriva saker om mitt jobb. Och så ska jag ha smala svarta byxor och gå väldigt fort för det gör dom i Stockholm.

Min målbild när jag söker jobb i Uppsala är cykelturen dit och hem. Det tar typ fem minuter och är alltid sol när jag tänker på det.

Sen är det ju bra om jobbet är intressant också men det får lite bli en senare fråga.

Ungefär så. 
Hepp.

Origami.

Efter att igår ha surfat runt efter origamibilder som jag ville skulle illustrera Japan-inlägget, blev också jag tvungen att vika några tranor. Nu har vi en flock som flyger ovanför pianot. Här finns instruktioner.

tranor 5tranor 1
rubanCallisto

tisdag 15 mars 2011

Vårpeppen!

skor
snödroppar
Vårträningen har börjat och i vår minililla och skitjobbiga trädgård blommar snödroppar.

Hundra år av ensamhet.

Vi visste ju redan att Japan ligger i ett jordbävningsdrabbat område och att de har en massa kärnkraftverk, tänker jag håller mig lugn. Så här såg världen ut igår med, det var bara det att det inte hade hänt än, då. 
(och så är det med alla katastrofer, det var skit i Libyen innan folket fick nog med, det talades bara inte om det på Nyhetsmorgon)

Vi har suttit med våra tekoppar framför nyheterna morgon och kväll och sett alla hemska bilder. Och klagat över att media gottar sig i tragedin. Och vi har tänkt på de japaner vi (främst M) känner. Och vi har pratat om hur ogreppbart radioaktivitet är och om att om något land är förberett på jordbävningar och strålning det här så är det väl Japan. Och vi undrar varför vi hör så lite om det.

Det som drabbar mig är i slutändan alla de som är ensamma. Jag tänker på föräldrarna som har kommit bort från sina barn och på barnen som har kommit bort från sina föräldrar. Jag tänker lite på husdjuren. Kanske ett litet marsvin som har kommit bort från sin familj. En gubbe som har kommit bort från sin gumma.

Om bloggandet.

När jag började blogga för ett par år sedan läste jag många andra bloggar men inga som skrevs av någon med ett liv som liknade mitt. Jag skrev ganska okomplicerat då, om vad som helst som jag kom på och egentligen bara för mig själv. Sen ändrades det, jag började mer och mer läsa bloggar av kvinnor i min egen ålder med åsikter, intressen och livssituationer som likande min egen och någonstans där började jag fundera på det där med hur och vad jag ville skriva i min blogg. Jag började fundera på vem det var som läste och vad jag ville att de skulle veta, hur jag ville att de skulle se på mig. Det visade sig ju ganska snart att en stor (den största?) delen av de som läser det jag skriver är personer jag känner från andra sammanhang och den mesta responsen på det som jag skriver om i bloggen får jag inte i här utan i verkliga livet.

Än mer komplicerat blev det hela när jag blev ihop med och sedan flyttade ihop med Moses. För plötsligt gick ju en massa tid till att tänka på Moses, prata med Moses, planera saker med Moses, vara med Moses ochsåvidare. etcetera etcetera. Och eftersom att jag redan tidigt bestämde mig för att bloggen inte skulle handla om jobb eller studier utan om det där som händer under tiden och jag plötsligt spenderade nästan all under-tiden-tid med honom blev det väldigt svårt att veta vad jag skulle skriva om och hur jag skulle skriva om det. Det är inte alls roligt att umgås med någon som hela tiden pratar om " min kära fästmän" "min kille" osv osv. Skittrist är det faktiskt, jag har provat. Jag vill att det här ska vara min blogg och ska någon lämnas ut så är det jag.(Tuffast av alla, Miss Muffin och hennes kille har varsin blogg, blir lite annorlunda då) . Ett tag funderade jag på om jag skulle kalla Moses "M" i bloggen bara, för att liksom markera att det är bloggpersonen Moses som syns i bloggen, min tolkning och sedan presentation av honom, snarare än han själv. Med tanke på att jag har ett väldigt begränsat antal läsare och många av dem redan känner oss i verkligheten känns det dock lite väl larvigt.

Vad jag vill komma fram till är att jag funderar mycket på hur jag hänger ut vårt liv här på nätet. Jag har funderat mycket på hur jag hänger ut mitt liv också men det är på något vis en enklare fråga då bara jag är inblandad. AMO skriver aldrig om sin "snubbe" (som hon kallar honom) men mycket om sin barn, snubben vill tydligen inte vara med, jag imponeras över hur hon lyckas skriva så mycket och så personligt utan att blanda in honom. 
Vidare funderar jag mycket på vem som läser. Mina föräldrar läser, Moses föräldrar läser, vänner och bekanta läser, hur mycket vill jag att de ska veta? Hur mycket vill Moses att de ska veta? Eller rättare sagt: vad vill jag att de ska få reda på genom bloggen? Många gånger får jag kommentarer av typen "det är så mysigt att läsa om hur ni har det"  och det känns ju fint men också lite grann som att bo i ett tittskåp med envägsfönster.

Å andra sidan är det ju jag som bestämmer vad som visas.

Sandra som skriver på niotillfem skrev i ett inlägg att hon vill att det ska kännas som om läsarna och hon sitter på ett café tillsammans och pratar och röker för många cigaretter. Jag har läst niotillfem länge och aldrig känt att vi sitter på något café, däremot har jag känt att jag har sett en film av alltid lika söta Sandra som sitter på café och pratar och röker för många cigaretter. Det är inte heller fy skam, säkert mycket tjusigare än i verkligheten. UnderbaraClara är lite likagrann, hon skriver om svåra saker men bara i efterhand och det känns som att man inte är med, bara tittar på. Hur mycket jag än piffar och regisserar mitt liv blir det aldrig lika fint och romantiskt som Claras och Sandras och jag vill iallafall ha mina få men mycket uppskattade läsare lite närmare än så. Popmorsa skriver skitärligt jämt, allt känns väldigt oplanerat och oredigerat. Hanna skriver nästan likadant, fast glättigare. "Det blir så babbligt" tänker jag när jag funderar på att apa efter.

Jag använder ju också bloggen till att lägga upp, visa upp mina bilder. Mest för min skull, som ett instant fotoalbum online, ungefär. Naturligtvis fotar jag hellre fina och prydliga saker och vrår än klädhögen i sovrummet eller pappershögarna på skrivbordet.

Iallafall så är det sånt jag brukar tänka på ibland.

måndag 14 mars 2011

Hej inredningsblogg!

Sen någon gång i höstas har jag hållit på och stickat en halsduk till Moses. Nu är den nästan klar (jaja men det blir väl vinter nästa år med) och jag funderar på ett nytt projekt. Jag är lite sugen på en mormorsrutefilt. Jag har virkat filtar förut, randiga, och det tyckte jag var väldigt roligt. 

Dock är det ju liiiiiiite drygt att virka en hel filt, risken är att jag tröttnar efter, säg åtta rutor, och då blir det ju en lill-lill-filt. Men om den skulle bli klar och vara så där lite lagom stor, då skulle det vara fint.

Lite så här:


Bildkälla: 1, 2

fredag 11 mars 2011

Och vi pratar om vart vi ska just i natt men jag antar att vi menar hela livet.

Det känns bra med den här nya bloggen. Jag har stora planer för oss. Barasåattnivet. Nu: Fredag.

Kaninlampan.


Han är ju mjuk som gräddglass på insidan min kille. Igår sa han att även fast än att han inte alls vill ha en lysande kanin så skulle nog marsvinen bli väldigt glada.

Jag tänker att en kaninlampa skulle vara som en Gud för dem. 

Ooo du store lysande kanin. Skydda oss i den mörka natten! Amen.



torsdag 10 mars 2011

Driver du med mig?

Jag söker jobb där man ska vara "driven". Vad innebär det egentligen att vara driven? Driven av vaddå? Driven var någonstans?

"Hej jag heter Lisa och jag är driven, får jag driva lite på erat företag? Just nu driver jag mest omkring hemma."

Om förbjuden romantik.

1947 har en high school i Tennessee förbjudit romantik. Jag vet inte rikigt varför men jag har hittat bilderna i LIFE:s bildarkiv*. Fotografen heter Edward Clark.
Bilderna är tagna i maj 1947 och eleverna sitter ute på gräset. Åh våren!
Undrar om hon är för eller emot. Tjusig klänning iallafall.

Här är, enligt bildtexten, "the school president and the prettiest senior".
Här är dom igen.
Lunchdax!
Skolans snyggaste trotsar romantikförbudet.

LIFEs bildarkiv hittar man via Google bildsök. Skriv det du vill söka på och "source:life". Det är lite magi.