tisdag 19 april 2011

Om att alla andra har en.

Hanna har också en kaninlampa nu.

Häpnar över nyheterna.

This just in: det är farligt med anorexi, många dör. Speciellt de som väger extremt lite, är deprimerade och fast i självskadebeteende och missbruk.

Morgondagens nyhet:
"Idag är det onsdag, det har troligtvis ett samband med att det var tisdag igår. Forskning pekar på att det sannolikt blir torsdag imorgon".

onsdag 13 april 2011

*postar töntigt romantiska bilder*


Jag har inte tagit de här bilderna, jag vet inte vem som har gjort det, men jag har hittat dem här:1,23,

Om att leta efter en lägenhet. (den tjugofjärde dagen)

Man kan säga att vi har en hel del grejer på gång. Vi ska kolla på två lägenheter imorgon, en tvåa genom Uppsalahem och en trea genom det bostadsbolaget vi bor i nu. Läget och skicket på tvåan är klart bättre, trean är större och kostar ungefär lika mycket. Vi får alltså tre rum till priset av två. Och en diskmaskin. Och balkong. Det som är fint med att flytta inom samma bostadsbolag är också att vi då behåller kö-poängen i Uppsalahem. Nackdelen är att den huvudsakliga anledningen till att vi flyttar är för att vi vill ha en fräschare lägenhet i ett trevligare område. Det här kanske bara är större.

Vi står också i kö på två treor och två tvåor i ett helt annat men också attraktivt bostadsområde. Nyrenoverat, balkong men ingen hiss. Som tur är ska väl pianot (och alla andra grejerna) bara upp för trapporna en gång och ner en gång.

Vi ligger inte solklart först på någon av bostäderna men det är helt klart möjligt att vi får någon av dem.

måndag 11 april 2011

Om en döv man från Ghana som framställdes som ett exotiskt husdjur men som ingen ropade "svartskalle" åt. (trots att han ju verkligen var svart!)

Fastnade igårmorse framför ett program på SVT. "Gränslös kärlek" hette det och handlade om ett ungt hörselskadat par någon stans i södra Norrland (minns inte riktigt var). Hon var svensk och han var från Ghana. Programmet var huvudsakligen på teckenspråk. Alltså. Det var en syn.

Han framställdes som hennes exotiska husdjur. Han var "nyfiken" och hade "lätt för att lära". Han var fascinerad av snö som han aldrig sett förut. Hon förde hans talan hela tiden. Sa vad han gjorde, vad han tyckte. Hon tog hand om honom på alla sätt (ekonomiskt, socialt, känslomässigt). Han verkade inte ha någon egen vilja, tog inga initiativ, klarade inget själv, sa inget, hade ingen som helst agens. Ingen människa i världen som såg programmet kunde identifiera sig med honom. För han var liksom ingen. Bara döv och svart.

Hon prickade av alla kvinnliga normer, omhändertagande och tolerant, smart och snygg och självständig, huslig och familjekär. Han fick inte uppvisa någon manlighet alls.

Dom var kära på ett väldigt lagomt sätt. Höll i handen när de gick på promenad men rörde aldrig annars varandra. Satt en decimeter från varandra i soffan. Alltså väldigt långt ifrån Grotescos "blanda om". (vet inte om det hade varit att föredra - eller jo förresten! Lite hångel iallafall, det är för få döva som hånglar på teve.)

Han var utländsk på ett så där mysigt, exotiskt sätt. Han ogillade kylan. I hans land var det varmt och människorna var nära varandra på ett lite primitivt, osvenskt sätt. Svenskar gillar värmeljus. Det gör man inte i hans land.

Dom hälsade på hennes föräldrar. Och pratade om rasism. Han hade aldrig utsatts för rasism, berättade hon. Han förstod nog inte vad det var. "Tänk, ingen ropar svartskalle efter honom, sa mamman, fast han är verkligen svart!"

Alltså, vem producerar sånt här skit? Och varför kommer de undan med det? För att det handlar om ett dövt par? Som ju liksom redan är "de andra"?

Om Callisto och balkongen.

c3C1c2

Callisto kollar in balkongen. Känner på solen och smakar på ett torrt löv.

Om blått och rosa.

Jag kan inte läsa för många gånger om hur blått blev en pojkfärg och rosa en flickfärg. Jag tycker att det är hoppingivande att läsa om hur fort något blir till en evig sanning. Läs här. Ovan, foton från förra sekelskiftet (cirka). Det ensamma barnet är Franklin Roosevelt i klänning och den andra bilden föreställer en bror och en syster i vit spets. Nedan:  bilder från "the pink and blue project".

söndag 10 april 2011

Om hur det var den här helgen.

Lisa och Callisto bthai
gabba och lexietussilago1
Det var fint alltså.

Om en semester vid Lake George.

I dagens följetong får vi följa det här unga paret...
...som paddlar kanot
Hej då!
Dom kommer fram till en liten ö.
Där bor dom i ett tält/skjul-grej.
Och solar och badar
Och förvarar mat i ett hål marken.
Hon är väldigt huslig, också i tält/skjul-grejen.
Han gör manliga saker, som att gräva hål.
Och på kvällen grillar dom.

Bilderna kommer som vanligt från LIFE:s bildarkiv och är tagna av Nina Leen.

fredag 8 april 2011

Om att leta efter en lägenhet. (jag-vet-inte-vilken-dag)

Vi har nu blivit "erbjudna" en två, fin planlösning, vid ån,  ingen balkong. Vi ligger på sjunde plats. Kommer att få gå och titta. Om alla före oss säger nej får vi den. Känns osannolikt. Men det ska bli kul att se hur den ser ut. Hoppas på att den är stökig och ostädad. Så att de sex som ligger för oss tackar nej.

Over and out.

onsdag 6 april 2011

Om att jag vill ha en sån här väska.

Den översta bilden kommer härifrån, Karin har tydligen köpt precis en sån där väska som jag vill ha. De andra har jag ramlat över på tumblr. (Tuffast av alla vill också ha en väska...)

tisdag 5 april 2011

Ett rätt meningslöst inlägg om att jag möblerar vårt nästa sovrum i huvudet...

... det är nämligen roligare än att städa det nuvarande. Det viktigaste i den nya lägenheten (som vi ju inte alls har än) är mindre saker, eller iallafall mer välgömda saker. Jag gillar den här sängen från IKEA som har inbyggda lådor under. Inga mer stökiga sängbord, tänker jag. Den svartvita bilden är lite inspiration. härifrån.


Också en kaninlampa i fönstret.