Hej!jag är hon i serien, ja jag kan hålla med om att jag tog mycket plats och min man sa inte så mycket. Det berodde på att han inte kunde svenskt teckenspråk (han utövade ghananskt teckenspråk som är helt olikt det svenska) och han var så blyg inför kameran. Och bara jag som förstod honom, vilket blev så att jag tolkade för honom hela tiden.Och att vi inte var så intima, om du hade sett ett tidigare avsnitt så hade du förstått varför.Vad jag förstod av din text så du såg bara ett avsnitt, det sista? Hoppas du går in på svt.se/perspektiv och kollar på de tidigare avsnitten, det är totalt 9 avsnitt i serien.Vänliga hälsningar, TheresaJag tycker ju fortfarande att produktionen var urdålig, men Theresa verkar trevlig.
onsdag 4 maj 2011
Om programmet om mannen från Ghana och hans svenska fru.
Kommer ni ihåg att jag ondgjorde mig över ett svt program om ett dövt par? Tjejen i programmet, eller i serien, som det tydligen är, heter Theresa och hon har kommenterat mitt inlägg. Det känns himla roligt! Så här skriver hon:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej igen!
SvaraRaderaDet du skrev om vad min mamma sa, jag blev verkligen fundersam och uppfattade inte att hon sa så. Jag har en gissning att översättningen var felaktig. Hon blev dubbad där.
Hon antydde en oro för att min make ska utsättas för rasism.
Jag håller med om att rasismen finns i olika form, och jag har nog märkt av den.
Jag hoppas verkligen att du går in på hemsidan och kollar de tidigare avsnitten och gärna kommentera dem sen. Jag vill gärna få feedback, så jag kan göra bättre program. (jag jobbar som reporter hos dem och arbetar med några dokumentärserie)
Jag har bara fått höra positiva kommentarer om Kärlek utan gränser fram tills du skrev ditt inlägg.
Vänliga hälsningar, Theresa